johannamina

för övning ger färdighet, jag har alltid haft svårt för det där och vill gärna kunna och vara bra på det jag gör från första början, men jag försöker verkligen att tänka att så kan det inte vara utan att man måste ju jobba sig fram för då får man ju något att se framemot och då när man är där känns det super bra och så kan man vara stolt över sig själv, de gäller väl allting egentligen här i livet men det är en träning, och inte alltid lätt om man har lite tålamod, som jag har. Men man får tänka posetivt och fortsätta kämpa 

Som nu, har jag kommit igång men vill gärna att det ska vara klart på en vecka. Träningen, och övningarna jag ska jag göra hemma, vilket jag började med idag (har skjutit upp de allt för länge) va sjukt jobbiga! och bättre gör det sig ju inte med att jag har så sjukt ont i nacken så jag trodde att den skulle knäckas och trilla av.. Men, det blir väl bättre med tiden och jag kan ju erkänna det att jag är sjukt otränad och jag klarar ingenting. Ni ser ju, helst skulle jag vilja vara färdig med  de jag knappt ens har påbörjat, men keep going. 

Varför har man så svårt att se det posetiva i det man gör? likasom när jag va i stan så tog jag och C en promenad till badhus parken fram och tillbaka, och vad tänker jag när jag är hemma? jo att jag känner mig missnöjd för jag kunde ju ha gått fortare, jag kunde ju ha presterat lite mer. Istället för att vad bra att jag tog mig iväg på en promenad. 

Nog om de, idag har jag varit duktig, jag har pluggat lite körkort, sen har vi satt upp tavlor, och sedan fått till lite övningar. Yey, posetivt tänkande! och nu ska jag gå och förbereda för en nyttig middag. Det är jag också väldigt duktig med. Jag äter nyttigare, och jag har börjat dricka C vitamin varje dag. Vad fjantigt de låter.. Men men ;) Så nu ska jag göra kycklingfilé med sallad och guccamole till, sen blir det en promenad med min lilla kuse till hund.

- - -