johannamina

Men nu är ingenting som det ska, precis allting är upp och ner. Och jag vet inte riktigt hur jag ska få det här att fungera, hur jag ska orka. Det är december månad och allting ska vara behagligt och mysigt bara, ucsh vad jag hatar när det blir så här jävla fel. Klockan är tre på natten nu och jag har världens värk i kroppen, jag la mig elva i hopp om att få sova och kliva upp i bra tid imorgon, ja nu vet jag ju hur det kommer att sluta. Jag vill verkligen ha allting annorlunda och jag känner att jag har fått nog av hur jag har levt mitt liv dom senaste åren. Jag vågar inte ens nämna hur länge det är.. Skit också, och det här med att kämpa när det är svårt, jag orkar inte länge alls, och nu orkar jag inte överhuvudtaget, just nu är jag en levande död. 

 

Allting vände sig emot mig. än en gång. Och fan ta dom gångerna! Jag längtar så oerhört mycket tills mitt liv ser ser så olikt ut från hur det ser ut nu. Rutiner, tänk bara det. HAH. det går strålande. Och mitt jävla humör, jag klarar ingenting, absolut ingenting, allt och alla går mig på nerverna och jag blir ju inte mindre stressad direkt.

 

Jag har ju det jag gör med mig själv, så otroligt mycket jag måste förändra, tänk om man kunde ta tag i lite saker också, yoga kanske till exempel? det är något jag har tänkt på sen länge tillbaka men jag kommer ju ingenstans. Bättre blir det inte av att jag har slutat rört på mig helt och hållet sen hela tre månader tillbaka.. Ja det är väldigt mycket nu och jag hinner inte tänka på allt så glömmer jag bort det nästa sekund, förvirrad är bara förnamnet

 

Finns ingen som fattas mig så mycket som Diza gör heller, mitt liv är så sjukt tomt efter henne. Jag känner mig inte ens hel utan dig. Livet är inte rättvist! 

 

Sen blir jag ensamstående i januari också, men det tror jag faktiskt är till en fördel för mig själv för boven i det hela sitter mycket just där, nu ska det bli förändring och även om dom här gångerna gör mig knäpp så kommer jag väl tillbaka ändån snart och då ska jag kämpa igen.