johannamina

Tänkte skriva om tiden under min graviditet hur det har varit och allt sånt. :)

 

Jag blev gravid den 12:e februari 2013

och fick reda på det en vecka efter att min mens skulle ha kommit, och som jag skrev innan i ett inlägg så visade de sig positivt på några sekunder. Blev super glad men ändå rädd för förändringen. Jag funderade väldigt mycket den första veckan om det verkligen va sant, eftersom jag inte känt av nå illamående eller nånting. Fast jag tror inte ens jag kunde hålla mig en vecka med att kolla igen. Det va nog tre dagar, om jag inte minns fel. Åkte på time och köpte test och hem och provade igen, och de visade sig positivt lika snabbt den här gången. Och då vart det mer klart, men jag tog ju ett till. Ett av ett annat märke dagen efter hos en kompis, och samma sak. Jag trodde väl mer på beskedet som hade kommit till oss men ville lixom ändå vara så säker som det går. Och när det för tredje gången visar sig positivt lika snabbt som dom andra gångerna så var jag säker, och kände mig säker i själva situationen. Men vi sa ju ändå till varandra att vi skulle fundera under max två veckor om hur vi ville göra. Vi va ju självklart glad över nyheten men allt va ju så nytt och den här förändringen är ju det största som händer i ens liv så att fundera tyckte vi var en bra idé. Tiden gick och visst, det kom stunder då rädslan tog över och om vi verkligen skulle klara det med ekonomi och att bli föräldrar överhuvudtaget. Men känslan om att vi hade skapat ett liv tillsammans med kärleken till varandra tog över. Och vi skrevs in hos barnmorskan och träffade henne och allt rullade igång. Träffade henne två ggr innan det va dags för det ett utav det bästa vi gjort i vårt liv, ultraljudet!

Den 25:e juli, åkte vi in till Östersunds sjukhus och fick se våran lilla skatt, och fick veta att jag bar på en prins. Vilket blev helt fel för mig, vi hade ju gått och spekulerat om detta sen länge tillbaka, och jag va så säker på en tjej och alla andra också. Men Daniel däremot hade på känn att de va en pojke, iafl så när jag låg där och fick se tillsammans med han jag skapat dig med så känslan går inte att beskriva, vi höll varandra i handen och satt med tårar i ögonen. Vilken lycka! Sån otroligt magisk känsla, och underbart är verkligen det perfekta ordet. Jag kände mig alldeles varm inombords av all kärlek. Och jag minns när bi mötte upp mamma och visade hon bilderna så föll hon ut i gråt, och hon va lika chockad som mig över att det va en pojke så hon sa, min prins. Ja de är en prins... Kan du tänka dig hur fel vi hade? Men lika nöjd och glad va vi för det. Dock tog de mig ett tag att smälta. Missförstå inte nu, jag va ju överlycklig men just att känslan va så stark över att de skulle va en tjej blev så konstigt. Men jag kan ju säga nu att få en pojke som första barn känner jag är det bästa, för då får han ta hand och beskydda sin lillasyster sen, ;) hihi. Och de hade ju såklart gått en tid från att veta att jag va gravid till ultraljudet. Och jag mådde super bra, både psykiskt och fysiskt. Det ända som blev va att jag kissade mer, och då på Daniels mammas bröllop att av värmen så svimma jag av och spydde som en gris. Men det är de ända. Tills, ungefär halva graviditeten då mina hormoner började spöka med mig och jag blev väldigt nere där ett tag, och sen va de perioder. Men dom har spökat väldigt mycket, och jag har fått väldans humör svängningar, och ibland va de riktigt illa i vissa perioder. Då kändes det ju inte så roligt att vara gravid, men nu dom senaste veckorna har jag känt mig pigg och allert, sov dock oroligt dom senaste månaderna men sen gick de över till att jag sov lite och somnade väldigt sent på nätterna men vaknade pigg där vid sex tiden på morgon, har känt för att fixa och dona, men nu senaste veckorna så tog energin slut och jag har ingen sån energi längre. Och de skrämmer mig lite. Det är ju nu den ska vara som mest och att jag känner mig pepp och införstådd på vad som ska hända.. Men nä, antar att det bara är att acceptera, och invänta tiden. Jag hoppas iafl på att du kommer på torsdag. :)

 

Så, nu fick jag skriva av mig lite om graviditeten. 💙