johannamina

Och att det aldrig går över, jag blir fan tokig för jag orkar inte mer nu, jag ska väl iofs vara tacksam över att jag fått mått lite bättre psykiskt denna senaste vecka, dock orkar jag ingenting som vanligt.. Och illamåendet, huvva, jag mår illa när jag inte äter och jag mår illa när jag äter, det finns absolut inget mellanting där.. Sen måste måste måste jag verkligen ta itu med några grejer också, fan vad man kan gruva sig för en massa saker ibland. Undra varför när man vet hur bra det kommer att kännas efteråt. Men man är ju som man är, tråkigt nog! :/ 

 

Och hur ska jag göra för aatt komma ur denna onda cirkel? jag kan inte vara mig själv, jag kan inte vara en bra sambo, bra vän eller bra mamma, och jag orkar inte vara en bra sambo, vän eller mamma och det känns förjävligt! det känns förjävligt att inte orka nånting, jag orkar knappt ta mig upp ur sängen på morgonen, men jag gör det. Men då istället så går jag runt i mitt nattlinne hela dagarna och dagarna bara går åt, åt ja, ingenting. Bara det jag måste göra, dvs mata, byta blöja, och finnas för liam. Och knappt så räcker det, jag vill ju ge han allt jag har och jag vill ge mig själv det som går, göra det bästa av dagar och ja själva livet liksom... Nä jag vettefan helt enkelt, bara att jag måste fixa lite saker imorgon..

 

see you