johannamina

Fyfan vilken jävla pissdag det blev igår då jag öppnade brevet, jag nådde min botten och kände bara va fan har jag gjort för att förtjäna det här?! allt blev kaos och jag valde att göra något jag inte ens ville och jag hade ångest redan då jag bara tänkte tanken, men jag kände bara att jag va tvungen att bedöva det jag kände inombords men jag vet ju också så väl att det inte går hur dåligt man än mår så går de inte till så... Jag hade sån sjuk ångest igår och mådde så jävla piss, idag har det nästan varit värre.. Men jag tog tag i det än en gång och åkte ner och pratade med demonen själv.. Kände bara hur jag skulle kunna klösa ögonen ur henne.. Nu har jag iafl överklagat men de lär väl inte bli någon ändring iafl men man kan ju hoppas, hann betala alla räkningar idag iafl och de känns bra, men man måste ju ha något att leva utav resten av månaden också. Jag fattar inte. Jag kämpar och gör mitt bästa och har verkligen mått så bra nu när jag ändrat på mig och lever så som jag vill leva men så får jag det här kastat i ansiktet? jag tänker iafl inte ge mig, de är ett som är säkert! 

Och mitt i allt kaos så kanske min lilla älskling har fått feber.. Daniel är med han nu till hans moster och ska kolla temp och ev få alvedon men vi får se, stackars D som nästan blev panik slagen när han kände hur varm han va, jag tar de nog inte lika hårt men daniel fick ju feber krämpor när han va bebis och som hans mamma och pappa har berättat om så jag förstår han ju om han blir extra nojjig, de är klart.. Och jag vet inte riktigt om de är farligare för spädbarn att ha feber än lite större barn.. Jag må kolla upp de där, Liam är ju fortfarande pigg och ville äta så jag är ganska lugn för tillfället men blir han slö kommer man ju självklart vilja åka in.. Så vi får hoppas på de bästa, nu vill jag bara att dom kommer hem. Och att allt ska bli som vanligt igen och att jag får känna mig glad och lycklig speciellt att våren verkar vara på väg....